Ytterligare en dags uppskov

För ett par veckor sedan blev jag besatt av en ond ande. Denna plågade mig djupt med att ta över min kropp, ffa mitt talorgan. Den stannade endast en liten stund men då var katastrofen redan ett faktum, och konsekvenserna var det tänkt att jag skulle börja lida av redan idag.
Den ödesdigra händelse jag pratar om är naturligtvis när jag tackade ja till Å's erbjudande om att följa med och träna 2-3 ggr/v i resten av mitt eländiga liv. Till mitt försvar kan jag säga att jag inte var vid mina sinnens fulla bruk när beslutet togs, samt att jag hade så mycket annat i tankarna (tentor och praktik och annat.) Och nu sitter jag alltså här och kallsvettas och hoppas att morgondagen inte ska komma. Ska dock göra det bästa av situationen.
Vad är det bästa medlet mot ångest? Jo, just det: Shopping! Ska därför ägna kvällen åt att ta reda på ett par nya fina träningsskor och kläder och vad annat man nu kan behöva.

(Även detta är dock så ångestfyllt att jag hellre sitter och bloggar om min ångest än tar itu med problemen.)