Tema: Tumör

I skolan har vi precis börjat prata om tumörer, och vissa i min klass har för första gången börjat känna av den klassiska hypokondrin som alla läkarstudenter förr eller senare drabbas av. Själv tar jag det med ro - vi har/får alla tumörceller överallt och hela tiden, så det är inte så mycket att fundera över. Visst, man behöver inte röka eller dricka omåttligt - genom att låta bli minskar man kraftigt risken för flera av de otrevligare tumörerna - men mer kan jag inte göra. Visst, när det visar sig att laptops ger lårcancer kommer jag ha svårt att spela förvånad (eftersom att min skådespelartalang kommer att ha minskat av de stora tumörer mina lår bär på), men faktum är den: Cancer får man. Det bara är så, och nått ska man dö av.

Med detta inte sagt att cancer lämnar mig orörd. Mina tankar går till dem av mina vänner som har, har haft eller misstänkt cancer. Till er vill jag säga: Jag önskar att det var jag istället, bara ni slapp. Det gäller er alla tre. Ibland får man förmycket information som läkarstudent, och det är när man inser vad någon annan går igenom. Tungt.