Träning IV

Jag inser att det har blivit en del tjat om träning på sista tiden, men det är den del av mitt liv jag helst vill skriva om so here goes:
Har haft min första egna träningspsykos idag. Tog mig igenom ett helt gympapass (medel, för dem som bryr sig) och ägnade stora delar av tiden med att pressa mig till svimningsgränsen, och funderade på vad folk går dit för; för att stå och känna sig duktiga och titta på andra som ser ut som fånar. (Det var elakt sagt, men det blir liksom ganska roligt att titta på folk som vankar omkring som ankor och skakar på höfterna.) Och när jag då stod där och roade mig på egen och andras bekostnad - det var då det slog mig: Jag insåg att min kropp äntligen började förstå vart den var på väg*, och kunde därmed lägga till den där extra känslan om en del tränande har och som får dem att se helt graciösa ut. Jag har alltid antagit att det gäller snygga och vältränade hurtbullar, men inser nu att det enda som behövs är en hallucinatorisk syrebrist i hjärnan för att jag själv ska kunna nå dit. Undrar om jag kan få tag på roliga tabletter med glada gubbar till nästa gång (men då kanske jag inte ens behöver gå dit.)

* Jag hade kunnat skriva ett inlägg om koordination. Jag kommer dock att låta bli det, av hänsyn till mitt självförtroende.